Det verkar som om skönlitteraturförfattaren har en vämjelig tillhörighet till de fattiga, för även när han skriver om de rika är han mer intresserad av vad de saknar än vad de har.
Det är konstens funktion att förnya vår perception. Det som vi är bekanta med slutar vi se. Författaren skakar om den bekanta scenen och som genom trolldom ser vi en ny betydelse i det.
Det är svårt nog att skriva en bra drama, det är mycket svårare att skriva en bra komedi, och det är svårast av allt att skriva en drama med komedi. Och det är vad livet är.