Att ta arbetet från en arbetare är som att ta knarket från en narkoman. Abstinensen kan kännas mördande och leda till både våld och vansinne - men också till insikt. Innan vi blev till maskiner visste folk att något måste ligga i träda för att något skall gro. Men om man säger det mitt under kapplöpningen till helvetet är man ju inte riktigt klok.
De allra flesta kvinnor som rymmer sin väg för kortare eller längre tid har lämnat färdig mat i en eldfast form med besked om att den bara behöver värmas.
En katt äger mig. Den heter ingenting, för lika lite som man kommer på tanken att kalla Vår Herre för Bob eller Bjarne, bara för att man ber till honom, lika inbilskt är det att kalla en katt för Isadora bara för att man ger den fisk.
För människor från underklassen är det inte bara ett ekonomiskt problem att vara fattig. Det är ett metafysiskt tillstånd av rädsla och förödmjukelse, det är skräcken för "att bli utkastad på gatan med alla möblerna, så att grannarna kan se det". Att bli blottad. Därför håller underklassen alltid på formerna medan överklassen har privilegiet att spränga dem.
Givetvis finns det många olika sätt att betrakta kvinnornas frigörelse. Jag för min del anser inte en fabrik vara civilisationens hjärta, inte heller kvinnornas inträde där som en nödvändig betingelse för frigörelse.
Om folk bara ville ägna sitt liv samma uppmärksamhet och intensitet som en teaterregissör visar när han sätter upp en föreställning, så skulle de vara mycket lyckligare.