Ack, kärleken den gör människohjärtat till en svampodling, en frodig och oförskämd trädgård där det växer hemlighetsfulla och fräcka svampar. |
Antingen är det sant, eller så vet jag inte vad jag säger. Ett av två. |
Att hoppas är något underligt, ja något mycket besynnerligt. |
Bara natt, ett kokande mörker runt mig. Jag blinkar och tror att jag lever ännu, jag har även liv i mina fingrar och jag hänger fast vid livet. |
Blodets viskning, benpipornas bön. |
Den långa, långa vägen över mossarna och in i skogarna vem har dragit upp den? Mannen, människan, den första som var här. Det var ingen väg före honom. |
Det finns en röst inom mig som kräver: Res dig, res dig mot denna fot-i-byx-rätt! Och jag reser mig och säger något annat av bara inre brännande trängtan. |
Det var en lycklig träldom, att arbeta. |
Det är ens eget inre som är sorgens eller glädjens källa |
Det är ens egna inre, som är sorgens eller glädjens källa. |
Det är svårt att förstå sig på människor, vem som är galen och vem som är klok. Gud hjälpe oss alla om vi blir genomskådade. |
Det är svårt att förstå sig rätt på människor, vem som är galen och vem som är klok. Gud hjälpe oss alla för att bli genomskådade. |
Det är verkligen en brist hos mig att jag aldrig lärde mig att cykla. |
Djävulen är mest djävulsk när den är respektabel. |
Döden är en eld i skydd av sömnen, och livet är en oändlighet av gryning efter gryning. |