Mitt huvud vilar på hans vänstra arm, hans högra omfamnar mig. Jag besvär er, Jerusalems döttrar: stör inte kärleken, väck den inte, förrän den själv vill. |
|
Mycket dunkelt skulle bliva klart, om man utgick ifrån föreställningen, att människor är olika, istället för, som nu är på modet, att utgå ifrån, att de är lika. |
|
|
Människan är som ett allmänt bråk där täljaren representerar vad hon är och nämnaren vad hon tror sig vara. Ju större nämnaren är desto mindre är bråket. |
Nej, låt de lärda prata, lägg dig ner, där rosor doftar och där solen ler. Vårt liv är kort, och endast ett är säkert: att vissna blommor aldrig blommar mer. |
Njut livet med den kvinna du älskar alla dina fåfänga levnads dagar som ges dig under solen ty det är din lott och din del av livet och av den möda du gör dig under solen. |
|
|
|
Om du inte kan ignorera en förolämpning, toppa den. Om du inte kan toppa den, skratta bort den. Om du inte kan skratta bort den så är den troligen välförtjänt. |
|
|
|