Kärleken till fosterlandet är något märkligt. Liksom malörten växer den helst på mager, stenig mark, den uppträder ren och oförfalskad enbart i de kretsar som inte har något att tacka fosterlandet för.
Se hur naturen - träd, blommor och gräs - växer i tystnad; se stjärnorna, månen och solen, hur de rör sig i tystnad...vi behöver tysnad för att få möjlighet att röra själar.