När någon(=en) kommer rusande och(=et, samt) talar om(=runt, ifall, försåvitt)frihet,(=självständighet, självbestämmande, oberoende)fråga(=undra, spörja, spörsmål) honom då(=emedan, förr)först(=främst)om(=runt, ifall, försåvitt) han menar(=ämnar) din eller(=alternativt) hans.
Den här morgonen gör den här unge mannen det som hans tid på prästseminariet har förberett honom för att göra, och vad som under resten av hans liv kommer att vara huvudaktiviteten i hans tjänst.
Var och en kan, om det är nödvändigt, erkänna att hans syn inte är så bra, eller att han inte kan simma, eller att han är en dålig skytt, men tvivlar man på hans sinne för humor förolämpar man honom dödligt.
Men en officer på tjänst känner ingen - att vara partisk är att vanhedra både sig själv och den som han felaktigt befordrar. Vad skall man tycka om honom som kräver av sina vänner det som vanärar honom? Se på honom som blinkar åt och ser mellan fingrarna på överträdelser hos en, som han låter straffa hos en annan, och jämför honom med den omutliga soldaten som gör sin plikt troget, trots att det ibland strider mot hans privata känslor. Den enes uppträdande kommer att vördas och eftersträvas, den andres kommer att föraktas som en satir på soldatskap och heder.