Bilarna borde(=torde)ha(=äga) avgasrören inte(=ej, icke) i aktern, utan i fören - då(=emedan, förr) blir det ju den som(=såsom) kör som(=såsom) dör.
Översatt till rövarspråket:
Bobilolarornona boborordode hoha avovgogasosrorörorenon inontote i akoktoterornon, utotanon i foförorenon - dodå bobloliror dodetot joju dodenon sosomom koköror sosomom dodöror.
Baklänges:
r¶Ãd mos r¶Ãk mos ned uj ted rilb ¥Ãd - ner¶Ãf i natu ,nretka i etni ner¶Ãrsagva ah edrob anraliB.
SMS-svenska:
bilarna borD ha avgasrör1 inT i aktRn,utan i för1 - då blir Dt ju d1 som kör som dör.
Liknande ordspråk:
Jag styr min skuta med hopp i fören och rädsla i aktern. Hoppet sviker mig förvisso stundom, men icke oftare än den dystres föraningar.
En kropp utan huvud klarar sig inte – men det gör inte heller ett huvud utan kropp. Inte bara för att det behöver blod- och syresättning utan för att tankar och känslor i en hjärna utan kontakt med en kropp blir meningslösa och vilseledande.
När katastroferna staplas skyhögt utan att vi kan göra något åt dem skapas likgiltighet och verklighetsflykt. Också av det skälet borde nyhetsmedierna ägna mer utrymme, inte bara ryckvis, åt att spegla positiva strävanden. Enkla vägvisare till de positiva krafterna borde alltid finnas i direkt anslutning till katastrofrapporterna - det må gälla miljön, svälten, krigshoten, tortyren eller barnmisshandeln. Annars blir väl snart de flesta av oss, bildligt talat, ett slags Calcutta-bor som inte längre märker lidandet och tankspritt kliver över liken.
Utan allmänna val, utan obegränsad press-, yttrande- och församlingsfrihet, utan ett fritt meningsutbyte vissnar livet bort i alla offentliga institutioner. Det blir mer och mer skuggan av något levande där byråkratin blir kvar som den enda avgörande faktorn.