Det sägs då och då, i beklagande ton, om någon, att han är "så svår att komma inpå livet". Måste det beklagas? Det kan ju hända att vederbörande är mest till sin fördel så att säga utanpå livet.
Människans villkor är sådana att smärta och möda inte bara är symtom som kan avlägsnas utan att själva livet förändras. Det är snarare hur livet självt känns, tillsammans med den nödvändighet till villken det är knutet. För vanliga dödliga skulle "gudarnas bekymmerslösa liv" vara ett livlöst liv.