När du(=ni) väljer det minsta av(=avbruten, från, bruten)två(=tvenne, par) onda, kom ihåg att det fortfarande(=ännu)är(=befinner sig, vara) ett ont.
Hur är det möjligt att vårt minne är tillräckligt bra för att i minsta detalj komma ihåg vad som har hänt oss, men inte bra nog för att komma ihåg hur ofta vi har berättat det för samma person?