Människor vill naturligt arbeta via historier. Kognitiva psykologer beskriver hur den mänskliga hjärnan i sina försök att förstå och komma ihåg sätter samman olika delar av erfarenheter till en historia. En historia som börjar med en personlig önskan och sedan porträtterar kampen mot de krafter som blockerar denna önskan. Historier är helt enkelt vårt sätt att komma ihåg.
När man är mitt uppe i en historia är det ingen historia alls. Bara något tilltrasslat, ett undertryckt vrål, en förblindelse. Det är först efteråt det blir en historia över huvud taget, när man berättar den för sig själv eller för någon annan.
Vi vill inte vara som ledarna under den franska revolutionen som sade: "Där går mitt folk. Jag måste komma underfund med vart de går så att jag kan leda dem."
I hela mitt liv har jag vela bli en stor konstnär. Jag är trött på politiken, och så snart som jag genomfört mitt politiska program i Tyskland, skall jag återuppta målandet. Jag känner att jag har förutsättningar att bli en av vår tids stora konstnärer, och framtida historiker kommer att komma ihåg mig, inte för vad jag gjorde för Tyskland, utan för konsten.