Grymta månde grisarna, sa bonden, fick ovett av sina grannar. |
Gud ske lov att man inte har någon härva med i den byken, sa pojken när fadern förklarades ärelös. |
Gud styrk mina krafter, sa skräddarn, slogs med lössen. |
Han är gammal och duger inte mycket till, alldeles som gubben min, sa bondgumman om tjuren. |
Hederligt i skålen, sa spelman, fick en palt. |
Herren vare med den resande, sa Paulus. |
Hon har inte så fult ansikte, sa bonden om flundran. |
Hårda tider, sa tiggaren, fick stryk istället för pengar. |
Här går det unna för unna, sa Skräddarn, satt på huset och åt smörgås. |
Här må fan ligga länge, sa käringen, trilla i brunn. |
Här ska du få se på gnistor, sa smeden, slog ut ögat på skräddarn. |
Inga hetsigheter, sa krögarn, slog näsan av hustrun. |
Ingen lycka utan olycka, sa gubben, begravde käringen och tappade vanten i graven. |
Inte dog han brödlös åtminstone, sa rackarn om hästen. |
Jag går inte av för hackor, sa pälsmakaren. |