Jag går min väg för mig, sa loket, körde över grisen. |
Jag har ännu långt fram, sa gumman, såg sig tillbaka. |
Jag knallar väl jag också, sa haren, hörde ett skott. |
Jag krånglar så jag kunde rent slå ihjäl mig, sa gubben, skulle hänga sig och repet brast. |
Jag skall aldrig göra så mer, sa han som fick smörj. |
Jag skulle ändå ner, sa han som ramlade utför trapporna. |
Jag tycker jag ser hustru min, sa Blinde Petter. |
Jag undrar var fäet är, sa bonden, sökte efter oxarna i spiseln. |
Jag vet inte var jag är, sa fan, kom i himmelriket. |
Jag vilar mig bara, sa pojken, berömdes för han slutat skrika. |
Jag är ingen vanlig gästgiverska, sa pigan till gästgivaren när han friade. |
Jag är inte alldeles utan mojänger, sa luffarn till pigan. |
Jag är vit, ty jag ska på bröllop, sa häggen om våren. |
Kan du se, sa Blinna-Sara. |
Lite ljuga gör alla och prästen med, så det är ingen skam, sa bagaren, svor på att han var halvbror med bispen. |