Din egen dag är kort, men släktens lång, lägg ödmjukt örat till dess rot nedtill, årtusenden tonar upp i gråt och sång, medan toppen susar mot evigheten.
Man säger att det jylländska språket långsamt dör. Det är en ond fabel. Jag tror att detta språk har djupare rötter i folkets sinne än själva högmålet.