Det lärde en sångare på motgångens sjö: Där ska två till att leva, endast en till att dö. |
Din egen dag är kort, men släktens lång, lägg ödmjukt örat till dess rot nedtill, årtusenden tonar upp i gråt och sång, medan toppen susar mot evigheten. |
Du dvärgland, som har det skönt i smyg, medan hela världen brinner runt din vagga. |
Du pyttelilla land som lugnar dig i trygghet, medan hela världen brinner runt din vagga. |
Man retar sig gratis i världen, och det är dessutom skit, för om det kostade pengar, retade man sig inte så ofta. |
Man säger att det jylländska språket långsamt dör. Det är en ond fabel. Jag tror att detta språk har djupare rötter i folkets sinne än själva högmålet. |