Vi är alla mänskliga - alla gör vi misstag. Om du bara skrattar bort det och fortsätter och försöker göra ditt bästa nästa gång, så respekterar folk det.
Vetenskaplig observation har etablerat att utbildning inte är vad läraren ger; utbildning är den naturliga processen som utförs spontant av den mänskliga individen, och som inte uppnås genom att lyssna på ord utan genom erfarenheter av den omgivande världen. Lärarens uppgift blir att förbereda en serie av motiv för kulturella aktiviteter, spridda över en särskilt förberedd miljö, och sedan hålla sig ifrån påträngande inblandning. Mänskliga lärare kan bara stöjda det stora arbete som utförs, såsom tjänaren hjälper mästaren. Genom att handla så, blir de vittne till utbredningen av den mänskliga själen och till framväxandet av en ny människa som inte blir ett offer för händelserna, men som istället har en klarhet i sin syn till att styra och skapa framtiden för det mänskliga samhället.
Jag kommer bara en gång gå igenom denna värld. Allt det goda jag kan göra, alla vänlighet jag kan visa någon mänsklig varelse, jag måste göra nu - jag får inte fördröja och försummelse, för jag skall aldrig vara så här igen.
Går det egentligen så fort framåt med den hastighet vi håller i dag? Eller ställer vi kanske mest till det för oss själva och varandra utan att få så mycket gjort när alla rör sig för fort? Den tanken gör ju bara alltsammans ännu värre. Vad om så många är så trötta och det alldeles i onödan eftersom det ändå inte blir så mycket gjort?!