Natten håller jag av. Det är som om natten inte fanns till. Evigt talas det om solens och dagens prakt. Javisst har de prakt för öga och sans. Men det finns också i oss kammare dit solljuset inte når men som bara natten törs lista sig in till.
Sorg går inte över. Den tar bara en annan form. En sorg är som havet. Till att börja med är vågorna väldigt stora. Sen kommer dyningarna men havet blir aldrig mer stilla.