Med tiden glöms vårt namn, och ingen kommer ihåg vår verksamhet; vårt liv glider spårlöst förbi som en molnskygge och löser upp sig som en dimma, som drivs bort av solens strålar och trycks ned av dess värme.
Jag är bara en; men jag är dock en. Jag kan inte göra allt; men jag kan dock göra något. Jag kan inte avstå från att göra något, som jag kan göra.
Natten håller jag av. Det är som om natten inte fanns till. Evigt talas det om solens och dagens prakt. Javisst har de prakt för öga och sans. Men det finns också i oss kammare dit solljuset inte når men som bara natten törs lista sig in till.