Jag tror på Gud, men inte som en sak, inte som en gammal man i himlen. Jag tror att det människor kallar Gud är något i oss alla. Jag tror att det som Jesus, Muhammed och Buddha och alla andra sa var rätt. Det är bara översättningarna som är fel.
En riktig vän litar på mig även när jag verkar opålitlig, tror på mig även när det jag säger verkar otroligt, försvarar mig även om det jag gör just då verkar oförsvarbart. Det kanske inte är så konstigt att det är ont om riktiga vänner.
Jag tror på allt tills det är bevisat att det inte är sant. Så jag tror på älvor, myter och drakar. Allt existerar, även om det är i ditt huvud. Vem säger att drömmar och mardrömmar inte är lika riktiga som här och nu är?