Döm inte, för att ni inte själva ska bli dömda. Ty den dom ni dömer med skall ni själva bli dömda med; och det mått ni mäter med skall ni själva få tillmätta med.
Gör vi de yttre faktorerna, alla dem som vetenskapen kan konstatera, till orsak, är det för att vi själva vill, och för att vi inte vill kännas vid oss själva, är vi inte fria, är det för att vi inte vill, och att inte vilja vara sig själv, är just synden.
Att resa genom världen skapar en underbar klarhet i människors omdöme. Vi är alla instängda och inneslutna i oss själva, och ser inte längre än till nästippen. Den stora världen är en spegel där vi måste se oss själva för att känna oss själva. Det finns så många olika temperament, så många olika åsikter, omdömen, uppfattningar, lagar och seder som kan lära oss att döma vist om oss själva, och att lära vårt omdöme att känna igen sin ofullkomlighet och naturliga svaghet.
Vi skapar vår egen miljö. Vi får precis vad vi förtjänar. Hur kan vi bli förnärmade av livet vi själva skapat? Vem kan vi lägga skulden på, vem ska vi ge erkännandet utom oss själva? Vem kan förändra det, när vi än vill, utom vi själva?