| Hennes ansikte var hennes förkläde.
|
| |
Ordspråket förklarat med synonymordlista:
Hennes
ansikte (=anlete) var (=varje, varenda, vart) hennes förkläde.
Översatt till rövarspråket:
Hohenonnonesos anonsosikoktote vovaror hohenonnonesos foförorkoklolädode.
|
| Baklänges:
ed¤Ãlkr¶Ãf senneh rav etkisna senneH.
|
|
SMS-svenska:
h1nS ansikT var h1nS förkläD.
|
Liknande ordspråk:
Kvinnans tjuskraft är hennes teatraliska sida, hennes masker, hennes sinne för mystik. Man finner sällan en man som är mystisk.
|
Läkaren ser människan i hennes stora svaghet, advokaten ser henne i hennes fulla uselhet, prästen i hennes stora dumhet.
|
| ![Arthur Schopenhauer](/ord_foto/00463_00.jpg) |
Himlen var mörk månen stod högt alldeles ensamma, hon och jag Hennes hår var mjukt Hennes ögon var blå Jag visste precis Vad hon ville göra Hennes hy så len Hennes ben så vackra Jag lät mina fingrar vandra Längs hennes ryggrad Jag visste inte riktigt hur Men jag gjorde mitt bästa Jag började med att lägga Mina händer på hennes bröst Minnet av min rädsla Mitt hjärta som dunkade Sakta särade hon De vackra benen Och när jag gjorde det Fanns det ingen skam Det kom på en gång Den vita saften Äntligen var jag klar Det är över nu, äntligen Den allra första gången Jag mjölkade en ko.
|
Det är inte längre unikt att en 70-åring kan ha en tredjedel av sitt liv framför sig. Hennes årsringar hinner inte bara bli fler än hennes föräldrars – de årsringar som hon har förvärvat tidigt får dessutom längre tid på sig att växelverka inbördes än vad hennes föräldrars hade.
|
Man älskar inte en människa för hennes styrka utan för hennes svagheter.
|
| ![Tilla Durieux](/ord_foto/01222_00.jpg) |