Man sörjer bara en eller två gånger till sin yttersta gräns. Det är så barmhärtigt ordnat, att sorgens organ blir nästan känslolöst efter de första, hårda hammarslagen.
Sorg går inte över. Den tar bara en annan form. En sorg är som havet. Till att börja med är vågorna väldigt stora. Sen kommer dyningarna men havet blir aldrig mer stilla.