Jag finner stor glädje i att tala med de äldre. De har tillryggalagt den väg vi alla ska gå och vet var den är ojämn och hård och var den är jämn och lätt.
Jag har faktiskt blivit så gammal att jag väl kan gå förbi en sovande hund, utan att jag behöver sparka till den. Det har också tagit mig ett halvt sekel att lära mig det.
Jag har lust att bli gammal och få med mig hela livsutvecklingen. Bli en sån där gammal dam som är döv när hon vill och hytter med näven till ungdomarna. Det längtar jag efter.
Jag känner att bli gammal är som att bestiga ett högt berg. Lufterna blir klarare och lättare, och utsikten vidgar sig ut. En dag ska jag stå inför den stora utsikten.