Det som skrivs är blott erfarenhetens bottensats. I varje författare bor något av bluffmakare. |
Det är ofta säkrare att vara kedjad än att vara fri. |
Du är fri och det är därför du är förlorad. |
En bok bör vara ishackan till vår inre frusna sjö. |
En bok bör vara som en yxa för isen inom oss. |
En bur gick ut för att finna en fågel. |
En trappsteg som inte är djupt urgröpt av steg är sett ur sig självt bara en sorglig träkonstruktion. |
En undrades över hur lätt han gick åt evighetens väg. Han rusade nämligen nerför den. |
Från en viss punkt finns det ingen återvändo. Denna punkt är möjlig att nå. |
Förr i tiden kunde jag inte förstå, varför jag inte fick något svar på min fråga. Idag kan jag inte förstå, hur jag kunde tro, att jag kunde fråga. Men jag trodde ju inte alls, jag frågade bara. |
Han springer efter sakerna som en nybörjare på skridskor, som dessutom övar sig där det är förbjudet. |
Han trodde att han hade gjort en staty, men han hade bara hela tiden huggit i samma spår av ensidighet, men ännu mer av hjälplöshet. |
Hans utmattning är gladiatorns efter striden, hans arbete var att vitkalka ett värdshus i ett offentligt kontor. |
I din närvaro förlorade jag all självtillit och i utbyte fick jag gränslösa skuldkänslor. |
I slutet av varje sann revolutionär rörelse dyker alltid en Napoleon Bonaparte upp. |