The paradoxical thing, which I also told Skat, was that my friend, who was a co-owner, had reported a zero. I had simply forgotten it. But apparently, that wasn't enough. (10 Sep 2014, as he explained the absurdity of Skat's handling of his case)
| | Det paradoxala, som jag också sa till Skat, var ju att min kamrat, som var medägare, hade rapporterat in en nolla. Jag hade bara glömt det. Men det var uppenbarligen inte nog. (10 Sep 2014, när han förklarade det absurda i Skats hantering av hans ärende)
| Det paradoksale, som jeg også sa til Skatt, var jo at kameraten min, som var medeier, hadde rapportert null. Jeg hadde bare glemt det. Men det var åpenbart ikke nok. (10 Sep 2014, da han forklarte det absurde i Skatts håndtering av saken hans)
| Det paradoksale, som jeg også sagde til Skat, var jo, at min kammerat, som var medejer, havde indberettet et nul. Jeg bare havde glemt det. Men det var åbenbart ikke nok. (10 Sep 2014, da han forklarede det absurde i Skats håndtering af hans sag)
|