Styrk mig med druvkakor, vederkvick mig med äpplen, jag är sjuk av kärlek. |
Sött smakar lögnens bröd, därefter fylls munnen med grus. |
Talet innehåller både ära och vanära; en människas tunga kan föra honom till fall. |
Till och med den dumme som tiger, kan anses vara vis. Den som håller läpparna förseglade verkar vara förståndig. |
Trohet och sanning möts, rättvisa och fred kysser varandra. |
Ty av honung droppar den främlings läppar, slätare än olja är hennes gång. |
Tänk inte bara var och en på det egna, utan tänk alla även på de andra. |
Utan seder förvillar sig ett folk. |
Vad nyttar det en människa att vinna hela världen, om hon förlorar sin själ? |
Vanhelga inte det land ni är i, ty blodet vanhelgar landet och landet kan endast få försoning för det utgjutna blodet genom dess blod som har utgjutit det. |
Var gästvänliga mot varandra utan tvekan. |
Var inte stor i munnen och lat och försumlig i handling. Bete dig inte som en lejon i ditt hus, bland dina hushåll som en som ser spöken. |
Var och en som umgås med boskap ska lida döden. |
Varför ser du flisan i ditt brors öga men balken i ditt eget öga lägger du inte märke till? |
Varken heller blev ju mannen skapad för kvinnans skull, utan kvinnan för mannens skull. |